Jag sitter med tårarna rinnandes ner ifrån mina vackra ögon, jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär, 20 mil bort är inte lång restid, alla spontan besök vi har sätts, alla galna filmer vi spelat in där vi alltid gått lös. Ett enda telefon samtal bort och man har alltid fått den trösten eller skratten man behövt. Nu flyttar hon, min Sanna vän Sandra, som alltid har stöttat mig lyssnat på mig, som är en helt fantastisk människa, i 4 år har jag känt denna otroligt starka kvinna. Som gång efter gång har tagit sig upp efter alla motgångar, alltid lika glad och energisk. Nu släpper hon ut sina vingar och byter stad, får nya möjligheter får tusen olika vägar att ta i sitt liv. Jag ser upp till henne att hon vågar satsa, men som jag tidigare skrev, hon är en stark tjej och jag vet att hon kommer lyckas i livet, och jag vet att vi är endast 20 mil ifrån varandra. Vi kommer att ses, vi kommer att prata i telefon, men endå saknar jag henne redan nu..