Fan vad jobbigt de är nu jag kan inte sluta gråta, var upp på förlossningen igår, känt att de inte riktigt stämmer i magen. idag fick jag komma upp igen, och mycket riktigt, flödet mellan moderkakan och bäbis är inte bra. Hon är bra utvecklad och hon mår bra nu iallafall, ska tillbaka om en vecka och kolla om tillståndet är lika, är flödet lika dålig så kommer dom att plocka ut henne, nästa vecka är jag 31+5 de är för tidigt att komma till mamma och pappa lilla rufsan ! Fy allt i mitt liv rasar samman, precis allt, renoveringen står still, rufsans rum är kaos, elektriker som är  mongo. Jag orkar inte mer, jag menar det,  detta sög ur allt, jag vill bara ligga i soffan i pyjamas och inte göra ett skit, ingenting. Hur ska allt sluta ? Sen vi flyttade hit så känns allt bara Piss, kanske en svanka i livet, överdriver och bara fjantig, men de är inte ens kul att kliva upp längre, mitt självförtroende sprack någonstans, jag känner mig ful tjock elak tråkig och i vägen, jag orkar inte. Jag vill bara ha klart hennes rum. Pyssla och mysa runt där inne. Men även de har jag nu tappat lusten till. det är så mycket som händer nu, älskling fyller år snart, 30 år gamle gubben, då blir de gäster, så mycket gäster, efter de kommer melody, och ja,  jag har faktiskt inget att säga om det, vi är inte den lyckliga familjen dom veckorna, de är ledsamt, hon gillar mig så jävla värdelös är jag, att inte ens en 5 årig respekterar mig. . Och bara det gör de värre.. Jag slänger strax in handduken och säger upp mig ifrån mig själv, alltså detta likar mitt mående jag hade förr, jaga ser så jävla glad ut ibland ser ut som jag njuter utav livet, men så är de inte, jag orkar på riktigt inte längre och efter idag blev de droppen. Och INGEN i hela jävla världen verkar bry sig  så speciellt, jag står ännu en gång i en bubbla och skriker.