sagoland
Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad, du gick med din nya, och du såg mig nog innan jag vek av, försökte spela cool som att allting var normalt men i själva verket är jag kvar i mitt skaloch jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart, i mitt sagoland tar du mig i hand igen inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen. och dom spelar våran låt så som i Spanien, men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte,tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns intevarför kan jag inte bara ta och glömma dig?varför kommer du tillbaks i mina drömmar ? inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej, hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig ??Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't, men för två år sen var det vi. vi var en enhet, vi var singular. förenas på en vinterdag, det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig om dig och det känns, vill inte sälja sängen men jag skäms när nån annan ligger i den, det blir så fel, men jag måste gå vidare för egen del det var mitt egna fel borde gett mer, men det är lätt att va efterklok lätt att se i backspegeln och skilja rätt från fel, måste bara släppa dig innan det växer mer....
Trackback
