var hos en kund häromdagen, det är dubbelgång där så vi är två stycken. min jobbar kompis frågade mig om jag inte var tillsammans med " killen" längre, nej gud nej viftar jag bort det, det var över en månad sen sa jag. men hoppades på att hon inte skulle gå in mer i det, eftersom jag gillar inte att prata känslor med folk. men sån tur hade inte jag så hon blir nästan irreterad över att jag lämnat en sån " bra " kille, herregoooood carrrolinj vafö då göra så ? säger hon till mig med ryssk brytning. hur mycket jag än sa till henne att han var inte den rätta för mig, jag hade inga känslor kvar så var det oförståligt för henne att förstå mig, och då kommer även kunden in i samtalet och tycker att jag gjorde fel att jag lämnade en sån " bra" kille, jag skrattar mest åt situationen och känner att det är meningslöst att försvara någonting som jag inte ens behöver försvara egentligen. för dom två var det helt otroligt att en kille städar, lagar mat, köper blommor, ect ect. och hur jag har mage att lämna en sån kille. sanningen är att jag sikter fullständligt i om kille nu köper saker eller inte, om han städar hela lgh, ska det få mig att tycka om någon mer ? ska blommor få mig att älska någon ? och allt handlar inte om att killen ska vara en disney karaktär hela tiden. ingen kan göra sig själv till en, när tiden är kommen så har jag fått min disney man, oavsätt om han är alladin eller odjuret. matriella saker spelar ingen roll för mig, ja kanske bortskämd men låter yttesrt osanolikt. klart jag uppskattar saker som man får, men inte på det sättet som förmodligen förväntas. om vi nu g¨år tillbaka till samtalet så stod jag där mest skrattade och sa att jag vill vara fri, leva exakt som jag vill, vägrar ha plikter och ansvar över någonting som ett förhållande, jag vill resa jorden runt och om jag vill knulla varenda jävel i kina, utan att jag har dåligt samvete för det. jag trodde jag var en förhållade brud, mysiga hemmakvällar, förlovning och barnafödande. sanningen är att jag VAR så, romantisk vela spendera varenda minut med min käre. pft säger jag åt det, jag är hellre med polare än pojkvännen. jag har blivit antikärleksgulligullputtisnutt. så mitt i mitt försvarande så dyker en anhörig upp i samtalet, och jag börjar fundera om detta är ett skämt, hur kan de vara så svårt att förstå ? men där hade jag någon som spelade i samma liga som mig, hon frågade mig, " vill du ha en man ? en man som säger ifrån, har sitt eget liv, bryr sig om dig men inte överdrivet, du vill ha en kille som har dig på prio 2 på listan. " exakt ! jag vill inte ha en jävla toffel som springer efter mig som en hund. jag vill ha en man som är en MAN, och behandlar mig som en fitta ? haha nej, jag menar en man som man kan leva med, hänga med ligga med, ha roligt med, någon som man kan vara med utan att behöva sätta någon etikett på vad vi har. en knull kompis  på ren svenska.