ofta på kvällarna blir jag känslosam, ni vet trött och jävlig ? tror vi alla tjejer kan relatera till det. jag låg här i soffan och blicken fastade på en svart konstig fläck uppe i taket, fläcken som absolut inte passar in i mitt vita ny målande tak. och började undra om livet redan är förbestämt, att allt verkligen har en mening. har alla människor ett öde, en och samma lina att gå på, och kan man på något sätt kliva av tråden ? kliva åt sidan ? jag vill inte leka " tyck mest synd om mig mitt liv har varit tragiskt" för de har det inte varit, dom " hemska" sakerna jag har varit med om drabbar flera miljoner varje dag, hjärtesorg bla. hur många blir inte bedragna ? eller hur många lär inte ta bort sin hund? och hur många blir inte sjuka ? liksom, här ska jag komma och spela någon sorts viktigpetter här. fy vad fult gjort !

 

men om livet redan är förskrivet, vad står det då ? och vart ? har man möjlighet att bara ändra sin historia ? blickar man tillbaka vad som hänt i sitt liv som nu har  en stor betydelse så har man ju endå lärt sig något utav det, som en lärobok som ett facit att bläddra igenom när man blir gammal. man lär sig utav sina misstag går ett talesätt. jag håller med, fast oftas så lär man ju endå göra om misstagen mer än en gång innan man lärt sig. av olika motgångar så lär man sig, framförallt så lär man sig att känna sig själv, vad man klarar av och hur man ska lösa sina motgångar bäst. någonting som jag oftas bär med mig är att aldrig lägga energi på onödiga saker. saker som inte går att påverka, det finns inte mycket vi kan påverka, det finns inte mycket som vi kan ha kontroll över, det enda vi vet här i livet är att vi ska dö för eller senare.

 

jag har ett kontroll behov som heter duga, jag lär veta tider och ha en planering, jag har försökt i så många år att släppa på kontrollen men på någont sätt så går det inte, och det är det som gör min personlighet. jag är en sån människa att jag lär ha rutiner och kontroll över mitt liv. och ni som känner mig väl vet exakt vad som händer och sker i mitt lilla huvud när jag tappar kontrollen, jag blir ja psyk. paniken kommer krypandes och jag blir stressad och en handsvätt likt jag vet inte vad..

 

många gånger har jag tappat kontollen, många gånger har jag även plockat upp den igen lika snabbt . jag är ett kontrollfreak men det är ju jag, Lina ni vet. tjatig och gnällig, och alldeles för bortskämd, ska ha sista ordet, och erkänner aldrig mina fel, men det finns bara en som mig och det är jag. anna caroline Holmgren, och det är väl en jävla tur det !