ofta på kvällarna blir jag känslosam, ni vet trött och jävlig ? tror vi alla tjejer kan relatera till det. jag låg här i soffan och blicken fastade på en svart konstig fläck uppe i taket, fläcken som absolut inte passar in i mitt vita ny målande tak. och började undra om livet redan är förbestämt, att allt verkligen har en mening. har alla människor ett öde, en och samma lina att gå på, och kan man på något sätt kliva av tråden ? kliva åt sidan ? jag vill inte leka " tyck mest synd om mig mitt liv har varit tragiskt" för de har det inte varit, dom " hemska" sakerna jag har varit med om drabbar flera miljoner varje dag, hjärtesorg bla. hur många blir inte bedragna ? eller hur många lär inte ta bort sin hund? och hur många blir inte sjuka ? liksom, här ska jag komma och spela någon sorts viktigpetter här. fy vad fult gjort !

 

men om livet redan är förskrivet, vad står det då ? och vart ? har man möjlighet att bara ändra sin historia ? blickar man tillbaka vad som hänt i sitt liv som nu har  en stor betydelse så har man ju endå lärt sig något utav det, som en lärobok som ett facit att bläddra igenom när man blir gammal. man lär sig utav sina misstag går ett talesätt. jag håller med, fast oftas så lär man ju endå göra om misstagen mer än en gång innan man lärt sig. av olika motgångar så lär man sig, framförallt så lär man sig att känna sig själv, vad man klarar av och hur man ska lösa sina motgångar bäst. någonting som jag oftas bär med mig är att aldrig lägga energi på onödiga saker. saker som inte går att påverka, det finns inte mycket vi kan påverka, det finns inte mycket som vi kan ha kontroll över, det enda vi vet här i livet är att vi ska dö för eller senare.

 

jag har ett kontroll behov som heter duga, jag lär veta tider och ha en planering, jag har försökt i så många år att släppa på kontrollen men på någont sätt så går det inte, och det är det som gör min personlighet. jag är en sån människa att jag lär ha rutiner och kontroll över mitt liv. och ni som känner mig väl vet exakt vad som händer och sker i mitt lilla huvud när jag tappar kontrollen, jag blir ja psyk. paniken kommer krypandes och jag blir stressad och en handsvätt likt jag vet inte vad..

 

många gånger har jag tappat kontollen, många gånger har jag även plockat upp den igen lika snabbt . jag är ett kontrollfreak men det är ju jag, Lina ni vet. tjatig och gnällig, och alldeles för bortskämd, ska ha sista ordet, och erkänner aldrig mina fel, men det finns bara en som mig och det är jag. anna caroline Holmgren, och det är väl en jävla tur det !

jag har gått och blivit sambo, sambo sambo SAMBO, jag har hade lovat mig själv att aldrig bli det igen, livet som ensam är mycket bekvämare egentligen, hade  inte andreas varit den han är hade vi inte flyttat ihop. så igår åkte vi och köpte en ny säng, och i flera flera timmar byggde jag och viktoria ihop den, jisses. men resultatet blev kanon och inatt sov jag bättre än någonsin. happ ja sambo då, nu har vi varit sambos egentligen ett par månader, men nu blir det på riktigt, ja jo stora frågan är väl vart vi gör av melody när hon kommer, ja sanningen är faktist att vi har varit och kollat på x antal hus, och fick för ett tag sen ett låne löftebeviljat så vi tänkte ba köööör ba kööör. typ.

 

i alla fall, många kan nu tycka att detta är tajkons, men de tycker även jag, och jag skiter fullställdigt i vad ni tycker. faktiskt.

och hur mår jag då ? jo tacka som frågar, livet rullar vidare, men den ena problemet var dag, jag är något så sjukt less på denna sjukdom så jag vill endast bli av med den, nu är ju det att jag kan ju inte de heller. tyvärr, det svåraste utav allt de är matintaget, jag glömmer ju bort vad jag kan äta och inte äta, och sen vågar jag inte äta hos någon inte ens på jobbet, i fall jag får ont i magen så står man där liksom. tröttsamt. och medicinen jag äter är värdelös, jag mår illa utav sjukdomen men värre med medicien, mitt humör skiftar likt jag vet inte vad, jag kan börja gråta och skratta på samma gång. deppig för det mesta, men försöker vara glad och positiv utåt, skit drygt ! aja men detta kan jag inte påverka och detta var väl ödet, såklart. så ledsen över att jag har fått en kronisk hemsk sjukdom tänker jag inte på så ofta, jag tänker mest på allt som kommer ske, för kul liksom om stomipåsen går sönder i nya sängen, mysigt !