jag är så trött på chrons   jag är trött på denna eviga smärta, trött på denna förbannade ledvärk, trött på denna trötthet, trött på att leva, riktigt trött på att leva detta liv. jag vet inte hur det känns att inte ha ont i magen längre, vissa dagar känner jag ingen smärta, endast ett konstig känsla, jag har helt glömt bort, kanske inte direkt konstigt med att gått med detta i flera månader. jag är så trött på att inte kunna få leva mitt vanliga liv, jag är så trött på att alltid tänka. att alltid glömma bort. jag är så rädd att få riktigt ont i magen varje dag, varje dag en ångest över vad jag kan äta, alltid vara rädd för att få en simpel förkyling som kan sätta min kropp ur spel, jag är så trött på denna tråkiga jävla magen. så trött på att tänka på  framtiden, jag är sjukt rädd, för jag VILL inte, jag vill inte in till sjukhuset den 10/9 och sövas ner, jag VILL INTE, men ingen verkar fatta, det känns som jag skriker efter hjälp men jag får inte ur mig ett ord. alla tror attt jag kör på samma livsstil som vanligt, och läkare som är ett fjasko. varför lyssnar ingen ? varför kan ingen förstå att jag kan inte köra 110 % längre ? att jag måste ta de piano nu för tiden ? tidiga mornar och långa nätter klarar inte min kropp, min kropp klarar inte att vara utan mat en timme för länge, min kropp klarar inte av att jobba, men vad ska man göra ? jag önskade att jag kunde sjukskriva mig några månader, men de går ju inte, jag önskade att jag kunde bara få vara en stund, och bara få tänka på mig och mitt välmående en stund, att få slippa kliva upp ur sängen en dag, men livet funkar inte s¨å, jag kan inte börja isolera mig, vafan blir det utav mig då ? livet blev bra tugnt, och jag trdde inte att det kunde bli värre efter ett fuckling jävla piss år, men se vad fel jag kunde ha, ja jag är förjävla bitter, bitterheten smakar jävligt fint, men säg mig mina kära läsare, vad tycker du att jag ska känna ? lyckligheternas sötma ? tyvärr jag försöker, ibland kan jag inte så imot bitterheten, jag kan känna dirket på moegonen att dett blir en sån dag, och tyvärr mina älskade att det går ut över er, jag önskade att jag kunde stå imot, men jag vet att jag blir osocial fräsig men jag kan inte så imot..

 

jag önskade av hela mitt hjärta att nova fanns här vid min sida, jag vet att hon skulle aldrig svika mig, hon skulle anpassa sig efter mig och aldrig tycka att jag var fräsig, hon skulle göra mitt liv så mycket bättre. så mycket hon gav mig så finns det ingen i hela världens som kan ge mig så mycket. ingen i hela världen..