Ligger i sängen, musiken strömmar ut så vackert ur mitt headset, musik ja, bästa medicinen, bästa sättet att bli glad på, men även kan jag bli ledsen, minnen som speglar sig i låtarna. Skulle inte klara en dag utan musik. Börjar alltid dagen med musik, och även avslutar den. Vissa låtar är det som att jag har skrivit texterna. Jag kan fasta bli helt stel när jag hör vissa texter. Innan jag kan tycka om någon låt så måste jag ha läst texten, måste känna att jag kan relatera till låten för det ska bli en favorit. Alla som någon gång har haft mer än vänskap relation med mig har en egen låt, eller flera. När låten spelas upp så kan jag nästan ta på minnet som jag har för personen ifråga. Mysigt oftast men ibland gör det ont !


Idag blev jag glad. Lycklig kände jag mig, men i just i samma sekund som känslorna bubblade upp avtog dom lika snabbt. Det är någonting som håller mig tillbaka, vill jag inte ? Är jag så fjollig?

Till någonting helt annat så mycket roligare. Kommer ni ihåg omtalande hoochie mama ? Ni vet hon som var något så sjukt otrevlig ? Om jag minns rätt så fyller ju hon samtidigt som min farbrors tjej. Någon gång i början av maj ! Och men titta ! Hon blir ju inte mindre än 40 år ! Grattis i förskott !