sjukt skrivarkåt, nu när han  kom med en datorn så jag slipper sitta med datorn ifrån underjorden. men jag har ingenting att skriva. det är full pelle på spotify ifrån min telefon, tänkte kanske hittar insperationen i någon låt tänkte ja, vad ska jag skriva? har mest blivit tråkiga korta inlägg. andledningen är ju ganska självklar. men nu när man sitter med en dator i knät i sängen, med tända ljus i rummer borde man ju tycka att man borde komma på någonting..

 

bloggen blev rätt så stor för snrart ett årsen, folk blev nyfikna när  vi gjorde slut, " paret som forever kommer vara tsm spelar ingen roll vad som händer" aa precis det paret, som alltd blev tillsammans igen, folk började luska och var så inåt helvete nyfikna, när M träffade en ny, slog det ju slint i huvuder på mig, jiiissses vad jag provecerade när jag fick veta att hoochie som faktist heter maria läste min blogg, jag drog ju på med precis allt. nu faktist med handen på hjärtat så skämms jag över vad jag skrev, hon hade ingenting med mitt liv att göra, för att min karl var otrogen med henne var väl hans fel och inte hennes ? men jag hade endå förjävla roligt med hoochie, drev henne till vansinne faktist. och näär hon ringer mig och ber mig sluta skriva om henne så hällde hon bara mer tändvänska på elden. tillslut tröttnade jag, jag orkade inte lägga enegri på henne eller min fd karl om man kan utrycka sig så. och jag vet att många bara väntar på att jag ska komentera hans nya förhållande. och jag tänker inte göra det. för det rör inte mig i ryggen. tyvärr. hade velat varit lite arg och kaxig i bloggen, men fan alltlså, det är så jäävla drygt och om inte jävla patetiskt. hej och hå, 1-0 till Lina.

 

sen att jag kan slänga in lite små pikar titt och tätt är bara ett bevis på att jag har alldeles för tråkigt.

 

jag är skum, jag kan hålla med om det, jag har svårt att släppa in folk, jag litar inte på någon, är alltid rädd att bli huggen i ryggen, efter  många gånger har jag verkligen kännt hur en del utav mig följt med när kniven draagit sakta ur, jag till en viss del är det mitt eget fel, jag har slipat kniven, ställt mig framför och pekat " här finns det plats " jag är rädd för att släppa in någon riktigt, just därför jag inte vill vara i någons liv, jag litar inte på mig själv. . jag måste alltid analysera allt, kroppsspråk tonläge , men alltså precis allt. jag analyserar så mycket att det blir bara ett stort misförstånd utav allt, en fet jävla pannkaka.  och eftersom jag tänker för mycket blir till slut en röra och jag låser in  mig ett par dagar, jag lägger allt på minnet, koder nummer adresser reg nummer. allt oväsentligt fastnar, visst en stor fördel egebtligen att minnas så mycket, skulle du fråga mig vad du hade på dig första gången vi sågs skulle jag utan tvekan pricka precis rätt. spelar ingen roll om de var 4 årsen. jag minns låtar även, vi säger att jag träffar en kille som jag tycker om,  vi är på krogen vi kysser varandra så minns jag vad de spelades för låt. vad klockan var och vilka som var i närheten, speciella stunder minns jag, spelar ingen roll om den studen är hemsk eller underbar jag minns allt. så säg aldrig imot mig när det gäller sånna saker. just nu blev det en ny låt på min spellista, jag är ju helt otrolig när de gäller musik, jag måste ha musik varje dag, och jag lyssnar på låtar som berör mig, jag läser igenom texter och sätter mig in i låten, relaterar till texten. jag kan lyssna på en och samma låt hur länge som helst. varje person som på något sätt varit på väg in i mitt hjärta alltså någon flört har en egen låt, låter sjukt men jag tänker på den killen då.  denna låt som spelas just nu är klockren. och det är omöjligt att inte tänka på just dig när jag hör låten, i över en månad har låten spelas upp i mina små öron för många gånger, och bara för de så ska jag lägga upp när jag sjunger den någongång, men just nu får ni höra den när rihanna sjunger den och läs texten så lovar jag att ni säkert tänker på någon speciell då.. tack för mig...