hur träffades du och andreas? hur ser du på att han har barn sen tidigare?

 

 

denna eviga nyfikenhet, jag förstår att ni undrar, har fått just dom här frågorna x antal gånger,

 

första, hur vi träffades, det var på en fest bara, helt bara sådär, föll vi för varandra, jag visste ju vem han var sen tidigare

 

och hur jag ser på att han har barn, innan jag träffade A så sa jag att jag aldrig skulle kunna vara med en kille som redan har en kid, liksom ett liv med någon som har ett barn  varann vecka ? ööh nej tack ! jag vill kunna leva  ( fritt ? ) och mamman då ? alltid ha kontakt med sitt ex, allstå nej kräktes bara av tanken, jag vill ju uppleva det där med någon som aldrig gjort det förr, uppleva graviditeten förlossningen osv. ibörjan när vi träffades så sa jag att jag var allergisk imot barn, jag klarade inte av att vara nära ett barn, deffenetivt inte på 3 bast. men sen när jag fick lära känna melody så blev det helt annorlunda, jag tycker hemskt mycket om henne. och det känns sjukt bra att hon gillar mig. liksom skaffar man en snubbe med ett barn så är det A O att det funkar med barnet, funkar inte det så är det adjöss på engång. visst tycker jag att det är konstigt, pannkaka. vakna tidigt, gnäll och skrik, hyperaktiviteten, kan ju tala om att jag var dåligt slut efter bara en vecka. men det funkar det är inge problem nu, visst känns det att han redan gjort det där, men endå är det okej på något sätt. jag tror att jag tycker om honom för mycket för att haka upp mig på något sånt, för inte så att det han har gjort tidigare kommer bli precis som om vi skaffar barn, nu ska vi inte hoppa in i framtiden och ta för givet att vi skaffar oss en avkomma, men förstår ni ? dum fråga egebtligen, vissa av er verkar ju inte förstå någonting alls ursäkta men alltså, att du frågar om desiree är melodys mamma är väl jävligt dumt, du vet ju redan svaret

 

visst kalla  mig backstabber, hade sagt samma om dig, det var inte meningen att de skulle bli såhär.

att gå och bli tillsammans med en bekant ? vän ? vad hon nu är för mig, eller var, ex är ju oförlåtligt.

jag mådde sjukt dåligt över det i början, vela fram och tillbaka hur länge som helst, tills jag inte kunna stå imot längre, för det är väldigt svårt att inte falla för A han är en otrolig människa, med dom allra bästa egenskaperna man kan ha, hur charmig trevlig underbar fantastisk som helst. men jag hade svårt att släppa in honom, lita på honom för minns ni när jag snackade om rebound ? jag har varit en rebound faktist, riktigt jävla hemskt så sårad som jag blev då alltså, och jag lovade just mig att inte träffa en kille med ett ex, för ex är giftiga, det är livsfarligt att ha ett ex som man haft nyligen älskade  ? jag var rädd eller är rädd han han ska fucka upp de och andas in giftet, så står man där igen med svansen mellan bena, aa shit säg goddag då. och visst, jag har ett ex jag med, livsfarlig njaa, inte direkt, men jag har ett ex, som jag nyligen älskade typ.. men jag och mitt ex ses aldrig, sist jag pratade med mitt ex var ju ja visst någon månad sen, men vi har snackat med varandra en gång på 6 månader typ, men A pratar och träffar sitt ex några gånger i månaden. svartsjuk ? hah fan ja okejdå, klart jag är, tror jag, så längsen jag var svartsjuk så jag minns knappt känslan, men jag tror de kan vara svartsjuka jag känner, så allt är så nytt, jag som tänker alldeles för mycket i vanliga fall, nu för tiden går ju min såkallade hjärna på högvarv, analyserar fan allt fortfarande. varenda ord han säger. jag är sjuk jag vet, vågar inte lite på människor, de är svårt, efter ha blivit sårad så många gånger, har släppt in människor som har pissat på mig, till slut stänger jag in mig och det är svårt att ta sig ut igen..

 

har 46 a-4 sidor kvar att skriva känner jag, men jag lär sova nu, upp tidigt i morgon igen. ledig tisdag onsdag lördag söndag, fruktansvärt skönt !

 

Tja !