Okej jag skriver om när Ebba kom till världen, hade dagen före ett inskrivningssamtal, där vi gick igenom hur kejsarsnittet kommer gå till, tog blodprover och fick träffa narkos läkaren, när vi kom hem gjorde vi iordning det sista, och bara mös riktigt ordentligt, jag tog en dusch med en sån där tvål inför operation, Andreas fick hjälpa till skrubba min tjocka kropp, vi ställde klockan på 05:00. Vi kunde inte somna vi var hysteriska förväntansfulla och nervösa ! När klockan ringde får vi upp ur sängen, hoppade in i duschen igen och jag drog på mig bedövningsplåster på händerna och Andreas tog två tuber med bedövningsalva och kleta på det stället där ryggbedövnngen skulle tas,  och sen åkte vi in till sjukhuset, 06,30 skulle vi vara där, kom in och fick sätta på mig kläder, och en nål sats i handen, och katetern skulle sättas in, jag var otroligt rädd för katetern, och såklart fick dom inte in den, efter en halvtimmes försök gav dom upp och tog beslutet att den skulle sättas efter ryggbedövnngen, vi åkte ner några våningar och Andreas fick byta om, otroligt sexig blev han faktiskt, när vi kommer in i salen så står de 10 olika slags läkare där inne, jag fick lägga mig på en brits, och dom kopplade in EKG syrgas, blodtryck, och sen fick jag vända mig om mot Andreas och ryggbedövnngen skulle sättas, jag  började få panik men Andreas satt bredvid höll mig i handen och torkade mina tårar, men såklart så misslyckades dom 7 gånger att sätta bedövningen, 8 stick i ryggen som träffade alla möjliga grejer, jag kände att jag dör nog snart, men med vetskapen att få träffa min dotter inom kort höll kämpar glöden uppe, tillslut satt den, och känslan att domna bort var sjuk, det började i fötterna, som myrornas krig, när dom tog på mig så kändes de som att vibrerade, dom satt katetern, och började raka mig, jag hörde rak apparaten men kände inget. Det var helt sjuk känsla, jag började känna mig illa mående och yr, facklige läkemedel, minns att dom sa efedrin och Alvedon, sen satt dom igång, 09:08   Jag och Andreas hade ögonkontakt hela tiden, vi berättade hur mycket vi älskar varandra och att snart är våran rufsan här,  09:13 hör vi ett sånt gallskrik och hon var född, barnmorskan hämtar Andreas, och dom går iväg och klipper navelsträngen och fixar, 3344 gram och 47 lång.  eftersom jag är rh negativ så måste dom genast ta blodprov på henne för att se vad hon är, för vi får gärna inte ha olika blodgrupper, barnmorskan sa att de är väldigt sällan dom hör ett barn skrika så här mycket efter ett snitt, dom brukar vara   Så påverkade utav det så dom har svårt att få igång sig.  sen kom Andreas och Ebba fram till mig, och jag grät så mycket börjat fick hålla i min älskade bebis, vi satt där och myste och 09:50 var allt klart,  när vi var på väg upp till bb så kunde jag börja röra på ena foten, när vi kom upp blev jag övervakad,och vid 14 kände Jag för att röra på mig, och mycket riktigt med hjälp så ställde jag mig upp. Tackade nej till smärtlindring, hade inteett dugg ont.  Så vi fick ett eget rum och bara myste. Åkte hem två dagar senare, om jag ska sammanfatta snittet så var de fantastisk, snittet är ungefär 10 cm, det svider när jag rör mig för mycket. Men ligger jag still så känner jag ingenting alls. Jag har tur att jag bor med världens bästa, som sköter tvättning matlagning städning, allt ! Och jag vet att jag inte skulle ha klarat att gå igenom ett snitt utan Andreas. 

Snart är det dax ! Den 20/8 11 dagar kvar ! Och de roliga är att strax efter mitt snitt ska en annan som jag " känner" göra sitt snitt, så vi kommer ligga på bb samtidigt ! Tänk va roligt !! 

13 dagar kvar till kejsarsnittet, åh vad vi är förväntasfull på att få träffa våran dotter, hon kommer vara den sötaste flickan i världen, jag är inte så speciellt nervös konstigt nog, jag vet att jag har världens bästa stöd, världens bästa blivande man som ställer upp och finns här, jag är så tacksam över mitt liv.